Estlands svenskar – estlandssvenskarna

Estlands svenskar – estlandssvenskarna har levt i Estland från 1000- talet, redan år 1294 omnämns estlandssvenskar i dokument från Hapsal. Själva har de ofta kallat sig Eibofolket eller kustsvenskar rannarootslased. Under århundraden har de levt längs kusterna i nordvästra Estland och på öarna, från Runö, Ormsö, Odensholm, Rågöarna, Nargö, i Nuckö och med tiden även i Hapsal och Tallinn. Många av dessa områden längs kusterna och på öarna hade fram till 1940 övervägande svensk befolkning.

Homogena bosättningsområden, de svenska privilegierna – svenskarnas rätt att leva som fria män och det egna, svenska, språket betydde mycket för att bevara svenskarna som en egen etnisk grupp.

Från slutet av 1800-talet växte nationella initiativ fram bland många nationella befolkningsgrupper inom det dåvarande Tsarryssland, även bland estlandssvenskarna. Många restriktioner begränsade all nationell verksamhet men redan år 1909 lyckades estlandssvenskarna under en täckmantel för bildningsarbete grunda organisationen Rootsi Hariduse Selts - Svenska Odlingens Vänner( SOV). Föreningen SOV fick snabbt en viktig funktion för att samla estlandssvenskar kring gemensamma intressen.

Läs mer